1952-1964, Ubåtar

Ubåtar typ Hajen

Hajentypen var den första svenska ubåtsserien, som konstruerades och byggdes efter kriget. Konstruktionen byggde på projektutkast från Swenzéns tid i början av 40-talet, som kontinuerligt överarbetats. Inflytandet från tysk ubåtsteknik påverkade många konstruktionslösningar. Bidragande härtill var den genomgripande analys som genomförts av den tyska U 3503. Erfarenheterna av de ombyggnadsåtgärder, som genomförts på de svenska ubåtarna efter kriget, var också ett viktigt underlag.

Serien omfattade sex ubåtar. Deplace-mentet var 720 ton, längden 66 m och bredden 5,1 m. Bestyckningen utgjordes av 4 st 53 cm torpedtuber. Skrovet var indelat i tre vattentäta avdelningar, helsvetsat och med formskrov i för- och akterskepp. Midskeppssektionens hållfasthet testades på en fullskalemodell, som inneslöts i en vattentank. Vid ett tryck motsvarande dubbla dykdjupet brast vattentanken medan ubåtssektionen fortfarande var intakt. Provningen gav också värdefulla erfarenheter för uppmätning av hållfasthet med trådtöjningsgivare under provturer med efterföljande ubåtsserier.

Akterskeppet var uppbyggt på liknande sätt som den tyska förebilden med två propellrar, stabilisatorer och djuproder. Snorkelinstallationen kunde för första gången byggas in redan från början. Buller- och stötskydd ägnades stor uppmärksamhet. Större element ställdes upp på stålfjädrar eller armerade gummielement. Ett flertal funktioner erhöll hydraulisk drift i stället för tidigare pneumatisk. I förskeppet anordnades ett elastiskt upphängt revolvermagasin för rationell hantering av torpederna enligt en idé av ming Olof Härlin. För första gången tillämpades här insättning i ubåten av en komplett större enhet, driftklar efter prefabricering i verkstad.

AB Svenska Philips fick 1948 beställning på utveckling av en ny passiv sonar. Resultatet blev M 51 UP, som installerades i såväl Hajenserien som Drakenserien och de ombyggda nummerubåtarna (Abborrentypen). En skicklig hydrofonist kunde med denna utrustning pejla riktningen till maximal ljudnivå på en grad när.

På ubåtar typ Hajen, Draken och Abborren installerades en elektromekanisk eldledning - TCI m/ä - framtagen av Philips. Anläggningen beräknade utskjutningsvinkeln för rak- och girtorpeder. Målfaktorerna beräknades separat med hjälp av bäringsdragningsplottet och taktiska plottet (plottingbordet).

Byggandet påbörjades 1954 med Kockums som huvudansvarigt varv. Hajen, Sälen, Bä-

3153 Sjösättning av ubåten Valen i Karlskrona den 21 april 1955 (jagaren Kalmar i bakgrunden)

vern, Illern och Uttern byggdes i Malmö medan Valen byggdes av Marinverkstäderna i Karlskrona. Konstruktionskontrollant vid Kockums var inledningsvis ming Bertil Jung. Denne övergick till civil tjänst 1953 och hade efterträtts av mdir Olof Sjöholm under inledningen av byggnadsskedet. År 1955 avgick även Sjöholm till civil verksamhet och efterträddes då av mdir Thorsten Lundberg, som sedan under många år ledde konstruktions- och byggnadskontrollen av ubåtar. Han blev 1962 chef för KMF ubåtsbyggnadssektion, som senare flyttades från Stockholm till Malmö. Leveranskontrollant för Hajenserien var Birger Swenzén.

De sex Hajen-ubåtarna utrangerades 1980.

Ubåtar typ Draken

3161 Ubåt typ Draken

Nästa ubåtsserie blev ubåt typ Draken. Konstruktionen byggde i allt väsentligt på Hajentypen, med en stor förändring. För att sänka bullernivån gick man över till endast en propeller med extremt lågt varvtal. Varvtalet vid full fart blev så lågt som 80 rpm, vilket var världsrekord för enpropellerbåtar. Man fick ner kavitationsbullret avsevärt men fick vissa andra bullerproblem på grund av de extremt stora bladen. Totalt sett sänktes bullernivån särskilt vid låga farter. Från KMF sida drevs denna utveckling av ubåtsbyråchefen Sigvard Samzelius.

3162 Ubåtsbyråchefen Sigvard Samzelius, kaptenen Per Malmgren och marindirektören Bruno Erwin vid en middag i Norrtälje efter djupprov med Gripen den 15 december 1961

En helt ny konstruktion var också korsrodren, som styrdes av en man från en manöverpulpetpet. Draken blev också den första svenska svenska ubåten med omfattande gummibeklädnad för att minska målytan för aktiv sonar. Thorsten Lundberg understödd av Olof Härlin, som var chef för Kockums marinritkontor 1951-60, drev också under konstruktionsarbetets gång igenom förbättringar i syfte att öka korrosionsskyddet och underhållsvänligheten.

Drakenubåtarna hade 770 tons deplacement, var 69 m långa men hade i övrigt samma huvuddimensioner och beväpning som Hajentypen. Trådstyrda torpeder innebar nya krav på eldledningarna. Inledningsvis användes TCI m/ä enligt Hagström-Nydahls metod, men senare utrustades ubåtarna med Torpe 695, som klarade även trådstyrda torpeder. Målinmätningen grundades på intermittent användning av radar, vilket var betänkligt med hänsyn till risken för upptäckt.

Leveranskontrollen uppdrogs åt en nämnd bestående av Sigvard Samzelius för KMF, Per Stenberg för Kockums samt mdir Bruno Erwin som ordförande. (De kallades ibland av Thorsten Lundberg "de tre nöjda").

Drakenubåtarna levererades 1961-62. Draken, Vargen, Nordkaparen och Springaren byggdes vid Kockums. Gripen och Delfinen byggdes vid Marinverkstäderna i Karlskrona. Drakenubåtarna utrangerades 1982-89.

Ubåtar typ Abborren

Sex av de nio kustubåtarna (nummerubåtarna) byggdes om till jaktubåtar. Man byggde ett helt nytt akterskepp med enpropellermaskineri. Projektering och konstruktion av denna ombyggnad sköttes av Kockums i samarbete med Thorsten Lundberg och berörda sakorgan inom KMF. Bl a höjdes propellermotorns spänning till 800 V för att motorn skulle bli mindre. För ubåtsjaktuppgiften bestyckades ubåtarna med 40 cm torpedtuber avsedda för den första svenska målsökande torpedtypen TP 41, som blev operativ i mitten av 60-talet. TP 41 var elektrisk och utrustad med akustisk målsökare. Torpeden har senare utvecklats stegvis och fick i början av 90-talet en sofistikerad målsökare med goda ubåtsjaktegenskaper (TP45).

Ubåtarna utrangerades successivt mellan 1970 och 1976.

3163 Jaktubåt typ Abborren