1965-1976, Mariningenjörkåren

Allmänt

Personalkårchef fram till 1966 var Ivar Oldenburg, som efterträddes av Bernt Wallin. Denne gick dock redan 1968 till civil verksamhet. Han blev den siste som förordnades som MÖD. Han efterträddes av Harry Hallberg. Hans benämning som personalkårchef blev Chefen för Mariningenjörkåren (CMIngK).

6027 Chefen för mariningenjörkårenHarry Hallberg

Personal- och utbildningssektionen, med Gunnar Schoerner som chef, biträdde i kårangelägenheter. Sektionen ingick tillsvidare i marinmaterielförvaltningens organisation.

Nytt tjänsteställningssystem

1972-07-01 genomfördes ett nytt tjänsteställningssystem för försvaret. Reformen innebar bl a att

• kommendör, innehavare av tjänst i lönegrad C 2 eller högre lönegrad blev kommendör av 1. graden,
• kommendörkapten av 1. graden blev kommendörkapten,
• kommendörkapten av 2. graden (de flesta) blev kommendörkapten,
• övriga kommendörkaptener av 2. graden blev örlogskaptener.

Det är första gången man stöter på kmd1 och örlkn. Officer blev regementsofficer, underofficer blev kompaniofficer och underbefäl blev plutonsofficer. I spåren av denna reform infördes 1977 begreppet kommendörkapten med särskild tjänsteställning (kk mst), som inte är en ny tjänstegrad men dock en ny nivå. Vederbörande tilläggs särskild tjänsteställning inom tjänstegraden kommendörkapten.Man noterar att mariningenjören även fortsättningsvis var civilmilitär med tjänsteklass som regementsofficers vederlike. Tämligen komplicerade övergångsregler gjorde att de flesta mingG kn och lt blev mj/örlkn.

En av de stora nyheterna för mariningenjörer var att lön och grad skildes åt. Gradbefordran kunde alltså fortsättningsvis ske utan att lönen därför ändrades. Ett något stelt system (tyckte många) upphörde därmed.

Uttalande av CMIngK 1973:

"Det nya tjänsteställningssystemet har medfört vissa konsekvenser som kan te sig opraktiska därigenom att tjänsteklass och tjänstebenämning hålles isär. Sålunda är frågan om titlar för ming (och civilmilitär personal i övrigt) ej helt klarlagd".

Tyvärr råder på många håll fortfarande oklarheter i detta avseende. Tjänstebenämningarna ming, mdir och mdir 1 var kopplade direkt och endast till vederbörandes lön. Det kunde förekomma unga ming med tjänsteklass kn (tre streck) med tjänstebenämningen mdir 1 i kraft av en god lön.

Ända in på 1980-talet utgav CM en årlig tjänsteförteckning varav framgick hur många ming, mdir och mdir 1 det skulle finnas. I och med att det så småningom handlade om individuella löner (den enskilde individens uppgörelse med sin (lokale) arbetsgivare) kom begreppet tjänstebenämning mdir m fl att sakna mening.Efter NBO införande synes den enda rätta tituleringen vara aktuell tjänstegrad. "Mariningenjör" har kommit att bli ett kollektivt begrepp att jämföras med sjöofficer, KA-officer m fl.

Mariningenjörföreningen

Mariningenjörföreningen, MIF, existerade under 1950- och 60- talen. Den skulle enligt stadgarna vara en sammanslutning av mariningenjörer och ha till uppgift att tillvarataga medlemmarnas sociala och ekonomiska intressen.

MIF tillsammans med arméns ACIF och flygvapnets FFF, var ansluten till Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, FCIF. FCIF utövade den fackliga verksamheten genom Sveriges Civilingenjörsförbund, CF, och var direkt anslutet till Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO.

FCIF bildades omkring 1939. Förbundet torde vara en av de äldsta akademiska fackföreningarna eftersom det en gång i tiden var med om att bilda SYACO, Sveriges yngre akademikers centralorganisation, en föregångare till SACO. FCIF:s ordförande deltog i SACO:s ordförandekonferenser och hade rösträtt vid fullmäktigemötena. Bland mariningenjörer engagerade i denna verksamhet kan nämnas Birger Olsson, Lennart Nordgren och Torkel Sölve.

Under årens lopp har MIF motionerat i bl a fråga om bemanning av marina verkstadstjänster med civilmilitär personal i stället för civil, befordran av mingG till mdir2, ordningen i MIngK rulla samt vidare- och fortbildning av mariningenjörer.

MIF har också agerat i lönefrågor och avgivit yttranden över diverse utredningar. Styrelsens lokala ombud i Karlskrona, Göteborg och vid Kfl har tillsammans med mariningenjörerna på platsen tidvis varit mycket aktiva för att göra mariningenjörernas stämma hörd.

3101 MingG examen vid Kungl Sjökrigsskolan den 18 mars 1966. Övre raden fr v: Asplund, Eflving, Almqvist, Smedman, Löfgren, Bengtsson, Ekstedt, Norén, Meister, Smedensjö, Nyberg, Ljung, Askeroth. Nedre raden fr v: Persson, Grönberg, Sterner, kommendör Edenberg (skolchef), mdir Lilliehöök (kadettingenjör), Egnell, Lööf.

4031 MÖD Ivar Oldenburg överlämnar examensbeviset till Arne Askeroth vid mingG examen 1966. I bakgrunden mdir Gunnar Schoerner, ming Väinö Alamaa och kommendör Willy Edenberg.

FCIF upphörde 1970 och Försvarets Civilingenjörsförening (FCIF) intog dess plats MIF kunde då inte längre fungera som facklig organisation då FCIF övertog denna funktion genom valkrets "marinen".

MIF existerade till 1972 då den upplöstes. I skrivande stund, 1998, pågår etablering av ett antal verksamheter som till del ersätter ovanstående.

Svarteken från linjeskeppet "Småland"

Mariningenjörkåren har i sin ägo ett parti ekvirke från skeppet Småland. Bakgrunden är följande.

Skeppet byggdes i Stockholm av skeppsbyggmästaren Robert Turner. Vid sjösättningen år 1680 erhöll hon namnet "Drottning Hedvig Eleonora". Hon omdöptes 1694 till "Sverige" och straxt därefter till "Småland" .

Data:
• Längd: 153 fot (ca 44 m),
• Bredd: 39 fot (ca 12 m) och
• Djupgående 171/2 fot (ca 5,2 m).
• Besättning: 350-380 båtsmän, 50-75 soldater.
• Bestyckning: 70 kanoner.

Skeppet deltog vid expeditionerna under det stora nordiska kriget, bl a vid bombardemanget av Köpenhamn 1700. År 1730 sänktes hon i Karlskrona hamn, ungefär där nuvarande mobiliseringskajen är belägen. Vid uppröjningen i Karlskrona hamn 1916 plockades bl a delar till "Småland" upp. Dåvarande extra mariningenjören Thomas Zander erhöll nådigt tillstånd att för egen del inköpa ett parti ek från skeppet för 15 konor per m3.

Virket, 8m3 - 201/2 ton, förvarade han i en lada i Motalatrakten. Hans uppskattning av mariningenjörsutbildningen och hans intresse för flottans historia ledde till att han testamentariskt förordnade att hans ungdomsvän, sedermera marinöverdirektören Harald Qvistgaard skulle medverka till att ekvirket fördelades till institutioner med anknytning till dessa intressen. På så sätt kom ett parti av den sjödränkta eken 1978 till mariningenjör-kåren.

Virket har sedan av tradition förvarats hos C MIngK och använts som material i diverse avskedsgåvor m m. Ett skrivbord tillverkades av ekvirket. Testatorn hade uttryckt en önskan att skrivbordet skulle tilldelas någon till flottan anknuten institution. Med anledning av testatorns tjänstgöring i Karlskrona överlämnades bordet till Sydkustens Örlogsbas, som till att börja med placerade detsamma i Chapmanrummet i gamla varvschefsbostället. Det finns numera i Kungl Örlogsmannasällskapets lokaler i Karlskrona.

6301 Marindirektören Claes Lilliehöök sittande vid det skrivbord, som tillverkats av ekvirke från skeppet Småland